Hammerfest, min barndoms stad. Några bilder och vyer från min barndoms stad, som ligger på Nordnorska kusten,närmare bestämt med nosen rakt ut i Ishavet. Världens nordligaste stad, staden som har rest sig ur askan som fågeln "Fenix" efter att tyskarna brände den under kriget. Hammerfest är idag en modern stad med olika industrier, mest känd är "Snøvit" det stora gasfyndet i havet utanför stan.	En hyllning til Hammerfest av Ivar Bruun. Vågen er stille Måsene hviler Solen kaster sin stråle- glans over hav over byen: Vårt barndomsland Der letter en mås En båt seiler ut Nu er det midnatts- timen, _ Fra Håja og Hauen til Tyven: Et eventyrliv
	En underbar stad när midnattssolen kastar sitt gulröda sken över fjäll och hav, när fiskmåsarna skränar och önskar välkommen på sitt sätt, där man vandrar genom staden en sommarnatt. Sommaren är en härlig tid i norr, solen lyser, även på natten. Hela dygnet möter man människor, är det dag eller natt kan man fråga sig?  "Hurtigruten" kommer med sina turister, som ska till Nordkapp, och staden sjuder av folk och olika språk.	Men i Melkøysundet står tåka på lur Lydløst favner den Tåkeheimen Svever så videre over havna: Ishavseimen Rått og kaldt Slett ikke varmt Været slo om for gud vet vilken gang Måsene skriker på "Dungan"! En forunderlig sang
	Men efter sol kommer ett mörker som lägger staden i dvala, under slutet på november till slutet på januari är det mörkt dygnet runt. När man tittar ut vet man nästen inte om det är dag eller natt.	Så plutselig Å, du og du! Solen lager revner i tåkehavet Og vinden tvinger tåka bort: Sommeren tilbake Natten er stille Morgenen hviler ennu i midnattsolens regnbuedyne Over Vågen og Salen til Fuglenes: Fred over byen

Journalist Helle Østvik i Hammerfest har skrivet om hvordan vi Hammerfestinger kjenner før vintermørket.
Citat:

Om Mörketia

Mange som ikke har vært her nord, ser kanskje for seg Finnmarkingene i denne tida,
mutt og alene, omgitt av stummende mørke. At vinteren her nord som et stort hull,
der all energi, lys, farger og glede forsvinner.Ikke vet de at det er her fargene fødes.
Av mørketidslys. "Jeg ville ikke klart mørketida der nord" sier de, fra sitt eget
vintergrå land. Uten å ha vært her, uten å selv ha sett.

Ikke vet de at novemberhimmelen legger seg som blått fløyel over landet og menneskene i det.
At stjernene åpenbarer seg. At jord og himmel blir ett. Og her lever vi. I vår fløyelsblå verden.
Med skinnande farger som løper over himmelen, Så uendelig stort. Så uendelig mye større enn oss selv.
Vi samles til måltider, rundt levende lys. Kryper inntil og kjenner etter.
I blått fløyelslys går vi turer, holder hender. Ungene måker huler og tenner lys.
Vinker til nordlyset og synger til månen.
Steller i stand mørketidsfest på skoler og i barnhager. Inviterer til kaffe og førjulskaker.
Med mørketidslyset som trofat vokter.

Vi møtes i gatene, klapper med vottehender når lysene tennes. Vi lager festival.
Feirer mørkertida. Med musikk og glede. Hyller landet vi bor i og naturen rundt oss.
For vi vet hva vi har. Vet hva det er verd. Sjela vår er lagd av samme stoffet.

Vi har den velsignende mørkertida som vi heldigvis alltid kan stole på. For den kommer
alltid tilbake. Alltid. I november. Den gjør kanter rundere, og hjertene mykere.

Slut citat

               Men efter mörkret kommer ljus, och en ny årstid är på gång.  

  Startsida